fredag 14 juni 2013

FV15, Slutfluget, skarpt läge

I FV13 frågade jag Hur nära förändring är du? Alltså vad kan få dig att ändra ditt beteende? (läs=aktivt minska ditt koldioxidavtryck).

För min egen del tog jag beslutet att aldrig mer flyga eftersom en enda flygtur sannolikt förstör ett helt års kämpande för att reducera andra källor till utsläpp.



Mitt beslut har dock två reservationer. Jag kan tänka mig att flyga i ett absolut nödläge eller för en Mycket Viktig Sak. Nödläget kan ex.vis vara att en nära anhörig blivit allvarligt sjuk utomlands. MVS kan vara undantaget som bekräftar regeln. Men i så fall vid ett enda unikt tillfälle.

Eller att flygturen kan räknas hem som en investering som skulle medföra minskade koldioxidutsläpp nån annanstans. Jag tror dock inte min egen betydelse nånsin kommer att kunna motivera en sådan flygtur.

Nåväl

När jag tog beslutet för inte så länge sen såg jag inga svårigheter med det. Semesterresor utomlands är inget av mina större intresseen. Efter beslutet har jag dock börjat lägga märke till hur vanligt det är att folk flyger. Av mina arbetskollegor finns en överväldigande majoritet som flugit minst en gång senaste året. Vid några tillfällen har jag försökt att diskutera frågan, men ett vanligt svar är "Det har ändå ingen betydelse vad jag gör".

Men hallå, om alla resonerade på det sättet händer ingenting. Om alla resonerade så skulle ingen gå och rösta på valdagen.  Ändå röstar de flesta av oss.



Eller betänk en enskild myra. "Idag har jag släpat hem fyra barr till stacken, men eftersom den består av miljontals barr så är min insats betydelselös. Jag lägger av, orkar inte längre." Fast myror är förstås inte människor och kan inte tänka, åtminstone inte på ett mänskligt sätt. Människor tänker mer än myror men frågan är om vi tänker bättre?



Eller så fortsätter man flyga av ren okunskap. Fast då blir det lite som med lagboken. Varje svensk medborgare är skyldig att känna till de svenska lagarna. Det är förstås omöjligt i praktiken, men ändå är det ytterst få som begår allvarliga brott. Man har en allmän känsla för vad som är rätt och fel. Även om lagen inte alltid är helt logisk i alla detaljer så finns ändå nån slags känsla för brott och straff.



Detta tycks dock inte gälla klimatförändringarna, där flygning kan betraktas som ett brott mot mänskligheten. Att sluta flyga torde också vara en av de absolut minsta uppoffringar som en enskild individ kan göra. Ett sådant beslut har stor betydelse för individens koldioxidavtryck, men påverkar knappast individens livskvalitet.

Om man istället betraktar Peak Oil som det stora hotet blir resultatet förstås ökat flygande på kort och medellång sikt. "Det gäller att passa på medan möjligheten finns."

I mitt fall tog jag beslutet för några månader sen, men såg då ingen nära förestående flygresa framför mig. Det var egentligen ett symboliskt beslut som inte skulle få nån verklig betydelse inom överskådlig framtid. Nu har jag dock lite oväntat (i jobbet) blivit kallad till ett platsbesök/möte dit det faller sig naturligt att flyga (inrikes), vilket jag gjort flera gånger förut. Denna gång blir det dock tåg. Egentligen inget märkvärdigt, men jag tror att det kommer att bli en del höjda ögonbryn när jag kommunicerar detta till omgivningen på jobbet, inkl diverse chefer. Även om det kostar några kronor extra i form av tid så kan min arbetsgivare knappast kritisera mig. I så fall kan det blir betydande negativ publicitet. Hoppas dock på en typ av väckarklocka. Vi får se hur det går.

Det handlar inte bara om att blogga, argumentera och försöka skapa opinion, det måste vara lite verkstad också.


 
Och varför nu detta desperata inlägg? Jo, därför att det som 97 % av vetenskapsmännen säger ska hända händer minst 10 gånger snabbare än vad klimatmodellerna säger.

Det finns ännu tid att göra nåt, men det är inte om några decennier, det är nu.

För övrigt kan man ju experimentera lite på http://www.klimatkontot.se/Default.aspx

5 kommentarer:

  1. Räknade lite på klimatkontot och stapeln slog nästan i taket....
    I klimatsammanhang tillhör jag väl en av de mest absurda arbetskulturer vi har för närvarande. Flygpendlar till jobbet t.o.r nästan var vecka och tycker mig dessutom se en ökande mängd resenärer som gör likadant.
    På detta kan vi lägga en ökande trend av "microtripper" som folk tar vid lediga dagar.
    Min referens här är Norge och jag kan tänka mig att svenska förhållanden utvecklats på liknande vis.

    Är själv pessimistisk till att samvetet räcker till för att stoppa den här kulturen. Konsekvenserna blir kanske för ogreppbara innan ens eget hus ligger under vatten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Flygpendlar till jobbet t.o.r nästan var vecka"

      Du är minsann en tragisk stackare ;-). Ska inte gå till attack mot dig eftersom du hade modet att kommentera trots din situation.

      Och ja, dessa microtripper tycks vara ett sätt att visa sin status. Har man köpt nybyggd bostadsrätt med dubbla balkonger, skaffat ny bil och har allt annat som kan begäras av en "lyckad individ" så finns inte mycket kvar utom att flyga till Paris (eller nåt) på helgerna.

      Det är tyvärr troligt att ingen förändrng sker förrän "ens eget hus ligger under vatten", om ens då.

      Min uppgift är att informera för att folk ska kunna koppla ihop trådarna senast när huset flyter iväg...eller brinner upp...

      Radera
  2. Här är svaret på varför myran släpar sina ynkliga strån till stacken: Han är förvissad om att de allra flesta andra myror gör detsamma.

    I min (mycket lilla) myrstack är det bara jag och några andra myror som släpar barr. Därför drar vi bara ett strå per dag eftersom det ändå inte märks att den blir större. De flesta myrorna vill inte ens uttala att vi skall släpa hem strån.

    (Det finns en galen myra här också som inte bryr sig utan släpar hem fyra strån ändå)

    SvaraRadera
  3. För ett drygt år sen la jag ner allt vad flygning heter. Det ställer till med en den problem eftersom jag bor norrut i landet, och järnvägen varit styvmoderligt behandlat (minst sagt!) på sträckor norr om Gävle.

    Det innebär att jag inte kan träffa mina barn i södra Sverige så ofta som jag vill eller borde, men jag har använt flyget för sista gången.

    Ett skämt i sammanhanget är regeringens politik när det gäller SAS, ett dåligt skämt.
    Bara för att koryféerna i riksdagen själva tycker det är sjysst med business class så vräker man pengar över ett företag som inte har nån framtid. Då är det ingen brist på offentliga medel, men när man skulle vilja ha ett par kronor till en Norrbotniabana, då finns det inte en spänn.

    Tror regering och riksdag att man teleporterar järnmalm från Lappland eller? Babblet om gruvnäringens betydelse stannar redan på parkeringsplatsen i Kiruna, Malmberget eller Pajala.. det går inte att frakta allt på grusvägar utan underhåll you know..

    Men, det var som sagt flyget det handlade om. Jag har slutat flyga. Punkt.

    SvaraRadera
  4. Jättekul att höra!
    Jag har också slutat flyga.
    Känns mycket skönt att stå upp för det, varje gång någon börjar pladdra om sina utlandsresor.

    SvaraRadera