måndag 26 november 2012

Ekonomens systemgränser - och naturvetarens

Fortsatt inspirerad av prof Charles A S Hall kommer här en slags fortsättning på inlägget Global EROI. Det handlar om att sätta korrekta systemgränser.

Förra veckans Vetenskapens värld i SVT SVT-play behandlade hur ekonomerna kunde missa "The Great Recession". Man förklarade på ett pedagogiskt sätt att de ekonomiska modellerna är felaktiga och visar följande bild:


Man har inkluderat företag, hushåll och Staten i de konventionella ekonomiska modellerna och betraktar banker endast som en mellanhand som förmedlar tjänster. Detta visar sig vara fel. Bankerna har i själva verket en systemkritisk funktion vilket man nu börjat förstå. Ekonomerna arberat därför nu med modeller baserat på följande grundprincip där bankerna är med:




Finfint. Man har äntligen förstått nåt. Tidigare ansåg man att banker inte har nån stor betydelse eftersom debet och kredit balanserar varandra. Ett slags nollsummespel. Men om nu låntagaren inte längre förmår betala räntor och ev amorteringar så rubbas denna balans. Därför börjar man nu förstå att bankerna har en större roll för ekonomin än att bara vara en mellanhand. Det tog några decennier att komma fram till detta, men bättre sent än aldrig.

Fast jag tar ett litet steg till jag. Eller egentligen inte jag, men inspirerad av prof Charles A S Hall m.fl. tar jag bort alla husen på bilden ovan och behåller endast flödena. Då blir det så här.




Vad man ser är några olika flöden som snurrar runt i ett oändligt kretslopp som drivs av......hmmm.....kommer osökt att tänka på en ritning till en maskin jag såg för länge sen som jag försökt återskapa nedan.



Man ser tydligt att detta är en fungerande evighetsmaskin som kommer att snurra fortare och fortare eftersom den högra sidan väger mer än den vänstra. Och ev problem med friktion i vändhjulen kan nog övervinnas även vid relativt höga hastigheter. Det fixar ingenjörerna med lite ny teknologi.

Där har vi de gällande ekonomiska teorierna i ett nötskal. Och den senaste forskningen har alltså kommit fram till att man nog måste justera vikterna lite för att det hela ska fungera.

Den första modellen (utan banker) har renderat åtskilliga Nobelpris i ekonomi. Eller rättare sagt ett pris till Nobels minne, eftersom Nobelkommiten faktiskt insett att ekonomi inte är en vetenskap. Man undrar vem som ska få Nobels ekonomipris för att ha inkluderat bankerna i evighetsmaskinen....

De ekonomiska modellerna utgår från en världsbild av följande snitt: (lägg märke till fyrkantigheten)




Fast som naturvetare (och vanlig människa) kan jag konstatera att jorden ser ut att vara ändlig:


En konsekvens är att alla ekonomiska system måste existera inom detta ändliga system som utgörs av jordklotets utbredning i universum. Därför bör man betänka följande bild där alla ekonomiska system måste befinna sig inom naturens gränser för att ha en chans att fungera.

Eftersom termodynamikens lagar sätter stopp för evighetsmaskiner så sätter dessa lagar även stopp för alla ekonomiska modeller som bygger på cirkulerande flöden utan energitillskott utifrån. Ekonomerna har helt enkelt satt felaktiga systemgränser. I själva verket krävs ett ständigt inflöde av energi för att ett ekonomiskt system ska kunna fungera (oavsett konstruktion).

Det får räcka tills vidare.

tisdag 20 november 2012

Global EROI

Den globala energitillförseln är så här enligt www.ekonomifakta.se




Charles  A S Hall  är pappa till begreppet EROI och säger att samhällets energiförsörjning måste ha EROI runt 14 för att upprätthålla nuvarande samhällsstrukturer inklusive kulturella yttringar i form av konst (teater, konserter och andra kulturella aktiviteter). Ett lägre EROI skulle alltså i första hand minska utrymmet för de verksamheter som är längst bort från de basala behoven mat, vatten och väderskydd.



Ett lägre EROI medför alltså att energitillgången inte räcker för att utöva komplexa konsertföreställningar etc. Nästa steg är att ex.vis den avancerade sjukvården i form av ex.vis canceroperationer och vård av alltför tidigt födda barn drabbas.
Samhället har helt enkelt inte råd att bedriva dessa verksamheter om EROI blir alltför låg. Det finns förstås ingen absolut gräns för EROI och de olika verksamheterna och visst kan kloka prioriteringar göras.  Men tendensen finns där.

Hur är då det globala EROI-läget? I en ännu ej publicerad studie av Charles Hall finns en sammanställning av medelvärden för EROI för olika energikällor enligt publicerade studier. Följande värden anges:

Vattenkraft: 84
Olja: 17
Kärnkraft: 14
Kol: 28
Naturgas: 17
Förnybart: 10*

*) man anger inget värde för denna kategori som helhet, men jag har ansatt EROI=10. Ett stort fel här spelar dock ingen roll för slutresultatet eftersom kategorin förnybart är försvinnande liten jämfört med övriga.

Jag har sedan räknat ut det viktade medelvärdet för EROI som blir 24,4. Medelvärdet är på betryggande avstånd från det Charles Hall anger som nödvändigt för att vidmakthålla dagens samhällsstrukturer, dvs 14. (Hall påpekar dock att siffan 14 är ungefärlig). Att EROI globalt ligger betydligt högre än 14 innebär att den globala ekonomiska tillväxten har möjlighet att fortsätta ett tag till eftersom energin fortfarande är tillräckligt "bra".

Och så har jag räknat ut det bidrag som varje energislag ger till det viktade medelvärdet vilket resulterar i nedanstående bild.



Procentsiffrorna i bilden anger alltså respektive energislags bidrag till det viktade medelvärdet. Ett högre EROI än det viktade medelvärdet medför att procentsiffran för det energislaget blir större jämfört med översta bilden. Den största skillnaden återfinns i siffrorna för vattenkraften som stiger från 6,4 % till 22,1 %.

Ovanstående avser alltså den globala energimixen. Vi vet iofs att oljans EROI har en fallande trend, men än så länge finns det marginal ner till Halls EROI på 14 för fortsatt välstånd.

Det finns dock ett antal begravda hundar här. Jag har ännu inte kvantifierat dessa, men det ser faktiskt ut som fortsatt analys kan förklara en lång rad ekonomiska förhållanden i världen. Ex.vis ser man direkt att det är bra med vattenkraft vilket Sverige har gott om. Det förklarar varför Sverige inte (ännu) är i samma läge som PIIGS-länderna.

En djupare analys kan nog också förklara varför ex.vis PIIGS-länderna ligger risigt till (med viss hjälp av dumhet från flera håll). Vidare förväntar sig många att USA ska totalkrascha inom kort, men min fördjupade analys kommer sannolikt att visa att läget är mindre dåligt än förväntat.

När det gäller Kina så kan jag förklara varför det landet fortsätta att växa ett tag till tror jag. Etc etc.

Det gäller förstås att titta på regionala skillnader för EROI men även titta på export/import och inhemsk energiutvinning. Samt det för analysen viktiga tillägget marginalkostnad. Bilden nedan visar kostnaden för olika produktionsplatser (några år gammal, kostnaderna är högre nu, speciellt för den svåråtkomliga oljan).




Priset för oljan sätts av marginalkostnaden för det sist efterfrågade fatet. I princip får alla länder som importerar olja betala vad det dyraste fatet kostar att producera (plus viss vinst).

Det dyraste fatet är i grunden det fat som har sämst EROI. Det betyder ex.vis att priset för oss i Sverige är det pris som krävs för att kunna hämta upp djuphavsolja även om den olja vi importerar har betydligt bättre EROI än djuphavsoljan.

EROI för djuphavsolja ligger sannolikt under 10 och med stor säkerhet under Halls rekommenderade 14 för att hålla igång dagens samhälle.  Det medför att ett kraftigt oljeberoende land måste skära ner på välfärden alternativt låna pengar. Det senare innebär dock bara att skjuta upp svårigheterna.

Teoretiskt finns förstås möjligheterna att övergå till energikällor med bättre EROI och att effektivisera energianvändningen, men sånt tar mycket lång tid innan det får avgörande betydelse.

Hittills har jag inte nämnt Peak Oil i detta inlägg. Det finns ju en diskussion om hur PO hänger ihop med ekonomin där man pratar om Demand Destruction och Supply Constraint, men man hamnar lätt i en diskussion om "hönan eller ägget", dvs vad som orsakar vad. Min infallvinkel här tycker jag löser den svårigheten. Och tillgången är ju alltid lika med efterfrågan (bortsett från de små och kortsiktiga  buffertvolymer som finns).

Min tes är att både tillgång och efterfrågan beror på det viktade EROI i energimixen. I kombination med marginalprissättningen så avsätter sig EROI i priset som sedan arbetar sig fram till samhällets välfärdssituation. Men det finns säkerligen synpunkter på detta? I vart fall har jag inte sett denna infallsvinkel tidigare.

EROI är ett slags kvalitetsmått, men även kvantiteten för olika behov har betydelse. En viktig sak är förstås transportsektorns behov av bränsle. Det måste finnas tillräckligt med bränsle för att flytta runt saker annars stannar hela samhället. Det innebär att man tvingas betala priset för olja med lågt EROI (djuphavsolja) för att hålla igång samhället. Det gör inget så länge det viktade EROI ändå hamnar högre än 14. I Sverige har vi faktist råd att offra en bit av EROI för att hållla transporterna igång eftersom vattenkraften har högt EROI. Det är värre om man inte har vattenkraft eller annan energikälla med EROI högre än 14. I detta avseende ser det riktigt illa ut för ex.vis Spanien.

onsdag 7 november 2012

När jag träffade Charles Hall

Jag var först av alla på plats på Medelhavsmuséet i kväll. Satt och drack en kopp kaffe i väntan på seminariet. Bläddrade lite i info-materialet som delades ut. I lokalen rörde sig prof Charles Hall som jag kände igen från bilder och Youtube.

Plötsligt kommer prof Hall fram till lilla mig och presenterar sig samt sätter sig ner och börjar prata. Frågar jag sysslar med och en massa annat. Jag var helt oförberedd på detta och min muntliga engelska är inte världens bästa, men det gick hyfsat tror jag. Han tyckte jag var trevlig, åtminstone sa han det.

Jag berättade att jag driver en liten undanskymd blogg och att jag delvis arbetar som lärare på högskolan (HVAC) och har idéer om kursutveckling inom Peak Oil och sånt. Professorn tyckte möjligen att jag i någon mån var intressant att tala med. Jag vill åtmistone tro det.

I vart fall var det en stor händelse som givetvis ger inspiration att fortsätta på den inslagna linjen. Själva seminariet var spännade på flera sätt:

1  Det var en bekräftelse på att det jag skriver här på bloggen till stora delar överensstämmer med väldsledande forskares uppfattning. Jag tycks på nåt sätt ha fattat vad det handlar om.

2 Charles Hall gav nya fräscha infallsvinklar på vissa saker jag funderat på men inte själv har kapacitet att utreda. Det handlar om en utvecklad syn på EROI-begreppet.

3 Det är alltid en stor upplevelse att IRL få se och höra det men normalt bara läser om på nätet.

Charles Hall är en karismatisk person som man njuter av oavsett vad man tycker om innehållet. Man ska inte heller glömma bort Kjell Aleklett som också medverkade. Han gjorde en lysande presentation. Snabb och rapp i käften.

Kort sagt en stor upplevelse. Två världsledande forskare på samma kväll i samma rum som lilla jag.

En mer substantiell analys finns hos Cruel Crude

Men i morgon är jag tillbaks i den sk verkligheten. Funderar på hur jag ska berätta om den här upplevelsen på fikarasten. Kanske blir jag betraktad som mer Galen än jag är ;-)   

     

tisdag 6 november 2012

Soffgruppen, tillväxten och ryggmärgen

Nu har jag hjälpt en vän att köpa en soffgrupp. (Bilden har ingen koppling till min vän)



Vännen saknar kunskap om det här med resursanvändning, overshot, Peak Oil, Climate Change, tillväxtens gränser etc etc etc. Om jag nån gång försöker ta upp ett resonemang om nämnda frågeställningar så möts jag av totalt oförstånd. Blir betraktad som mer eller mindre suspekt.

Men det gör inget. Kunskap är onödig om man på ren känsla ändå alltid gör rätt. Alltså när det helt enkelt sitter i ryggmärgen utan att ingen kan förklara varför.

Vad har nu detta med soffgruppen att göra. Jo, det var inte fråga om att köpa en ny soffgrupp för 20000 kr eller mer. Det blev en några få år gammal, men synnerligen  välhållen skinngrupp för några få tusenlappar vilket var runt 20 % av nypriset.

Modellen är nästan identisk med den hittillsvarande skinngruppen som började blir sliten, nedsutten och trasig efter över två decenniers daglig användning. Det var helt enkelt dags att byta beroende på att den tekniska livslängden var slut. Men det blev en likadan, inte en mer avancerad, "snyggare" eller på annat sätt "bättre" soffgrupp. Varför ändra på ett vinnande lag?

Vännens inställning är att den "nya" ska hålla 20 år och gärna längre. Alltså till den blir utsliten.

Nu kanske man kan tro att jag drar fram ett unikt tillfälle från personens i övrigt konsumtionsinriktade liv, men så är inte fallet. Nyligen köptes även en bättre begagnad (bensin)bil enligt samma mönster. Runt 20 % av nybilspriset blev det. Den gamla (som även den var bättre beg vid inköpet) hade efter ett dussintal år blivit en betydande riskfaktor avseende framtida funktion/reparationskostnader.

Vännen är också en av få i dagens samhälle som fortfarande har en tjock-TV. Eller faktiskt två stycken. Men dom fungerar ju och har hyfsad bildkvalité och utmärkt ljud. Så varför köpa nya?

Nu kanske nån tror att "bristen" på konsumtion beror på privatekonomisk fattigdom, men så är inte fallet. De få begagnade saker som faktiskt köps sker med kontanta medel. Det finns ett liten sparad slant och framförallt så finns det inga lån.

Jag skulle kunna räkna upp en lång rad beteenden i samma anda hos vännen, men nöjer mig med att konstatera att om alla hade samma inställning så skulle den ekonomiska tillväxten krascha på några få månader. Konsumtionssamhället skulle upphöra på nolltid. Det skulle plötsligt inte behövas en massa energi och andra naturresurser för att producera nya prylar i mängder. Peak Oil skulle inte vara det stora problem vi nu står inför.

För att inte tala om klimatförändringarna. Jag försöker ex.vis beskriva den snabba avsmältningen i Arktis, men det går inte. Men vännens Carbon Footprint torde understiga de allra flesta västerländska medborgares. Och bara därför att det sitter i ryggmärgen. En av få genuint miljövänliga människor jag känner.

Och det stannar inte där. Nåt jag ofta får höra är att "ingenting får ta slut". Det handlar då om mat och andra hushållsvaror. Det finns alltid ett ganska stort lager av olika varor i hemmet som innebär att man skulle klara livsmedelsförsörjningen flera veckor vid en kris. Och det utan nån som helst vetskap om surivalism eller liknande. Det bara finns där ändå. I ryggmärgen.

Det fattas dock några saker, ex.vis möjlighet att laga mat vid ett elavbrott, men det ska jag försöka åtgärda. Men även solen har ju fläckar.

Frågan är när denna typ av beteende sätter sig i ryggmärgen hos majoriteten. Det är självklart att det sker, men frågan är hur vägen dit kommer att se ut. För vissa blir det nog en en hopplöst svår anpassning under de närmaste åren, medan andra kanske får det lättare.

Det handlar i första hand om hur ryggmärgen ska kunna förändra sig. Alltså hur man ska kunna låta bli att vara konsumist och samtidigt känna att man lever ett bra liv.

Vilken sorts ryggmärg har du?

tisdag 30 oktober 2012

Storskaligt systemnivåtänkande

Fortsätter nu lite på linjen jag påbörjde med inlägget Hur medveten är du? där jag redovisade fem steg mot ökat medvetande enligt Paul Chefurka. Jag har fastnat lite för steg fyra som säger:

4. Man är medveten om att många problem hänger samman.
Insikten att lösningen på ett problem i ett område kan förvärra ett problem i ett helt annat område utgör inledningen till ett storskaligt systemnivåtänkande.

Det som fångade min uppmärksamhet var uttrycket "storskaligt systemnivåtänkande". Men vad är det? Och hur gör man för att nå dit? Jag tror att jag har en slags intuitiv känlsa för vad det handlar om, men det gäller också att försöka konkretisera begreppet och att sortera de tankar som redan finns. Det är lätt att tro att man redan befinner sig på 5:e steget:

5. Man är medveten om att predikamentet omfattar livets alla aspekter.
Det är uppenbart att man måste släppa tanken på att lösa problem eftersom det innebär bortkastad tid.

Men man ska nog inte tro för mycket om sig själv. Det krävs lite analys här även om jag har extremt hög systematiseringsförmåga enligt en viss test. Viss ödmjukhet är alltid klädsamt så därför är jag inte längre helt säker på att jag nått steg fem.

(BTW så var det ju gulligt av dig Casper att lägga till mig i din bloggroll. Ska återgälda det inom kort. Och visst är vi vänner - åtminstone på ett blogg-granneplan.)

I ett försök att komma underfund med vad "storskaligt systemnivåtänkande" egentligen är så kan man fundera på begreppet Megatrend, fast om man Googlar på begreppet så verkar det inte finnas nån objektiv definition. Jag fastnade dock för denna definition som stämmer med min intuitiva uppfattning:

"Megatrend:" commonly used to indicate a widespread (i.e., more than one country) trend of major impact, composed of subtrends which in themselves are capable of major impacts. For example, global climate change will have a major impact, on all the countries of the world, and can be disaggregated into global atmospheric warming, sea-level rise, decrease in stratospheric ozone, etc.

Det verkar dock som man kan döpa vilka trender som helst till Megatrender efter eget tycke. Om man tycker en viss utveckling är betydelsefull så kan man kalla den Megatrend om man vill. Fast jag kanske har fel?  Jag erkänner villigt att jag varken har studerat detta tillräckligt eller tänkt färdigt. Och jag har absolut inte identifierat några Megatrender som gör anspråk på att vara objektiva eller allmängilitga. Så det följande kan betraktas som mina subjektiva uppfattningar. Det bör dock uppfattas som min strävan mot ett "högre" medvetande i enlighet med Chefurkas fem steg.

Nåväl

Jag har inte formulerat "mina" Megatrender än, men jag har identifierat de områden jag anser megatrenderna bör utgå från. Och där tog jag en genväg eftersom nyckelorden redan finns på http://www.resilience.org/ (som är ny hemsida för Energybulletin). Nyckeorden är:

Energy
Economy
Environvent
Food & Water
Society

Dessa fem ord tycker jag täcker in vad allt handlar om och kan därför vara en utgångspunkt för "ett storskaligt systemnivåtänkande".

För att utveckla detta en liten aning har jag kompletterat de fem nyckelorden på följande sätt:

 1 Energy
Energy Use, Peak Fossil Fuels, Renewables, Export Land Model, Transportation

2 Economy
Growth & Limits to Growth, Economic Development & Crisis
3 Environment
Climate Change, Ecosystems
4 Food & Water
Agriculture, Infrastructure, Land use
5 Society
Globalisation, Overpopulation, Urbanisation, Migration, Distribution of Wealth

Man kan lägga märke till att jag skriver "Globalisation" och inte "Deglobalisation" vilket är ett uttryck för att jag i detta skede inte vill låsa fast några förutfattade meningar. De två uttrycken "Peak Fossil Fuels" och "Overpopulation" kan förstås sägas vara tendentiösa i nån mening, men jag tycker inte det. Vi vet alla att jordklotet är ändligt. Av detta följer att det finns en ändlig mängd fossilbränslen och att det finns en övre gräns för hur många människor som det ändliga jordklotet kan föda (hålla vid liv).

Begreppet Megatrender har förstås en betydande svaghet. Precis som med börsutvecklingen kan man ofta identifiera ganska tydliga trender, men det svåra är att se trendvändningarna. En Megatrend anser jag vara nåt som förväntas fortsätta 5, 10, 20 år eller längre, men den stora frågan är egentligen hur man ska kunna identifiera trendvändningar. För att nå framgång inom börshandel finns uttrycket "Let the trend be your friend" som jag ansluter mig till. Men om en Megatrend upphör eller, ännu värre, vänder i motsatt riktning så är man rökt om man inom en större organisation inte i god tid förmår se förstärkningar och försvagningar av rådande trender. Men hur gör man det?

En lösning på trendvändningsproblemet är förstås att studera begreppet Resiliens vilket enligt http://www.stockholmresilience.org/ är:
 
Strategier baserade på resiliensbegreppet innebär därför att vi måste förvänta oss överraskningar och stärka systemens förmåga att anpassa sig till framtida förändringar.

Men det kanske kan bli ett ämne för framtida inlägg. Det är inte helt enkelt att få ihop allt till en helhet men kommentera gärna. Jag har inte alls tänkt färdigt.....

onsdag 24 oktober 2012

Hur medveten är du?

Jag har kört fast. Eller nåja, jag tycker absolut inte att jag är fullärd inom det här med Peak Oil, Climate Change och Tillväxtens gränser. Och konsekvenserna för rådande livsstil. Absolut inte!

Det är bara det att jag vill försöka ta ett steg till. Det steget innebär i grunden att försöka göra nåt som kanske kan innebära verklig förändring i ett något större sammanhang än det privata livet. Alltså nåt mer än att själv försöka minimera mitt eget resursutnyttjande och min egen mentala och verkliga förberedelse för grundläggande förändringar av livsstilen.

Jag funderar en del på att ge mig själv en rätt stor uppgift. Jag vill inte kalla det en utmaning eftersom man kan misslyckas med utmaningar och jag vill inte misslyckas. Istället väljer jag att kalla det "intellektuell stimulans" vilket kan sägas vara ett slags positivt tänkande. Men jag har aldrig påstått att det är fel att tänka positivt, men det bör kombineras med konstruktivt tänkande. Se inlägget Positiv vs konstruktiv där jag visade följande bild:



Detta är grunden jag utgår från. När det gäller PO och CC så försvinner inte problemen bara för att man tänker positivt. Men man kan möjligen åstadkomma nånting om man är konstruktiv. Inte heller med konstruktivt tänkande kan man få PO och CC att försvinna, men kanske kan man åstadkomma nåt som kan medverka till att skapa en hyfsat behaglig tillvaro i skuggan av dessa predikament. Men hur?

Första steget i denna process kan vara att skaffa sig ett eller flera ramverk som kan vara verktyg för att förstå var man är och, kanske ännu viktigare, förstå var andra är. Alltså dom som man funderar på att påverka. Det kan handla om allt från individer i ens närhet till en stor organisation.

Ett hjälpmedel kan vara medvetandestegen Climbing The Ladder Of Awareness av Paul Chefurka.

Den skriften finns översatt till svenska av Oscar Kjellberg som jag hade nöjet att träffa nyligen. Den heter då "Att gå uppför medvetandets stege". För den late har jag nedan kondenserat texten till några få rader:

---------------------------------------

De fem stegen

När det gäller vår förståelse för den framväxande globala krisen verkar det som att vi alla kan placeras längs en skala som grovt kan indelas i fem stadier:

1. Man är omedveten.
I detta stadium upplever man inget fundamentalt problem,

2. Man är medveten om ett fundamentalt problem.
I detta stadium är det många som blir ivriga aktivister. De tenderar att tala mycket om det problem som de är medvetna om och vara blinda för andra frågor.

3. Man är medveten om många problem.
Man kan känna att problemutrymmet redan är tillräckligt komplext och att ens fokus på att lösa det högst prioriterade problemet, försämras om man engagerar sig i ytterligare frågor.

4. Man är medveten om att många problem hänger samman.
Insikten att lösningen på ett problem i ett område kan förvärra ett problem i ett helt annat område utgör inledningen till ett storskaligt systemnivåtänkande.

5. Man är medveten om att predikamentet omfattar livets alla aspekter.
Det är uppenbart att man måste släppa tanken på att lösa problem eftersom det innebär bortkastad tid.

-----------------------------------------------------

Skriften handlar också om hur man hanterar känslan när man når det femte steget.
Författaren har också uppfattningen att antalet personer i steg två är en tiondel av de i steg 1.
I steg 3 finns 1/10 av de i steg 2 osv. Alltså att ytterst liten andel har nått steg 5.

Anta att det bor 10 miljoner människor i Sverige. I så fall finns det 1000 svenskar som har nått översta steget. Givetvis bara en lek med siffror, men det ger en uppfattning om svårigheten att nå steg 5.
Eller svårigheten att få andra att komma dit.

Men kanske är det inte livsviktigt att nå steg 5? Kanske räcker det att få folk/organisationer att nå steg 4 för att nå betydande resultat? Och det är ju inte heller fel om man lyckas få några att kliva upp från steg 1 till steg 2. Det är ju ett nödvändigt första steg i processen. Och det gäller både enskilda människor och organisationer (som är grupper av människor).

Det här kanske blir en inläggsserie. Jag vet inte än, men jag har en del idéer. Vi får se hur det går.

tisdag 23 oktober 2012

Oljeprisplatån

För snart ett halvår sen skrev jag följande i inlägget Peak Oil Price :

Nu kan förstås olika händelser få oljepriset att svänga rejät utanför den ramen (Eurokris, Iran etc) så därför säger jag att 52-veckors glidande medelvärde kommer att vara 110 dollar per fat +/- 5 dollar under minst ett år från nu.

En titt på oljeprisutvecklingen säger att denna prognos fortfarande gäller. 52-veckors glidande medelvärde har parkerat sig strax över 110 dollar.


Medelvärdet tog sig in i det smala bandet 105-115 redan för ca 13 månader sen. Själva oljepriset har befunnit sig i detta band i närmare två år, men med tillfälliga utbrott både uppåt och nedåt.

Man kan konstatera att oljepriset befinner sig i en stor sidledes rörelse helt i linje med min prognos. Min tolkning är att det dels råder balans mellan tillgång och efterfrågan, dels att det inte hänt nåt jättedramatiskt senaste året när det gäller ekonomi och geopolitik.

När det gäller tillgång-efterfrågan så kan man konstatera att även oljeproduktionen befinner sig på en platå, men det är ett nollsummespel där vissa länder fortfarande ökar sin efterfrågan (Kina, Saudi m.fl) medan andra länder uppvisar minskande oljeförbrukning (Europa, USA).

Det finns också en pågående effektiviseringstrend, dvs att man sakta men säkert får ut fler BNP-kronor ur varje fat olja vilket medverkar till att den globala ekonomiska tillväxten kan fortsätta i svag takt trots att oljeproduktionen inte ökar nämnvärt.  Mot detta verkar förstås trenden mot ständigt sämre EROI, men även det är en långsam process.

Betydligt snabbare är effekterna av Export Land Model, men så länge importländerna minskar sin förbrukning i samma takt som tillgänglig importolja så uppstår ingen oljebrist och priset kan fortsätta att vara relativt stabilt.

Dessutom tycks Saudiarabien fortfarande ha en viss förmåga att kompensera för produktionsbortfall på annat håll. Men det är nog en kombination av snack och verkstad där snacket har en viss tendens att öka samtidigt som verkstaden gradvis tappar sin kraft (reservkapacitet). Om oljepriset faller så kan man förstås minska produktionen relativt enkelt, men ju längre tiden går desto svårare blir det att frivilligt avstå inkomster eftersom de inhemska budgetkostnaderna ökar i rask takt.

När det gäller den globala ekonomin så ser den ju inte speciellt bra ut, men man trycker pengar i en rasande fart vilket hittills inte haft nån betydelse för den reala ekonomin som fortsätter att hacka och hosta. Men det är möjligt att alla räddningspaket har en psykologisk effekt utanför de länder som är direkt drabbade (sydeuropa). Det innebär då att den stora massan fortfarande tror att allt kommer att bli bra och därför fortsätter att konsumera, men med lånade pengar. Jag tror att det krävs en rejäl ekonomisk kris för att dämpa efterfrgan på olja så mycket att oljepriset börjar falla utanför det smala bandet.

Åt andra hållet finns förstås Iranfrågan, men den torde inte komma upp till ytan förrän man installerat en ny/nygammal president i USA (nån gång i januari är det väl?). Ett krig USA/Israel mot Iran kan säkert utlösa en oljeprisuppgång av den större sorten. Fast till att börja med kommer en militär attack troligen att benämnas "en klinisk operation med specifika mål" e.dyl. Men vi vet av erfarenhet att militära attacker är lätta att inleda men "en aning" svårare att avsluta.

Totalt sett en fortsatt balans på alla fronter fram till antingen en större ekonomisk kris (fallande oljepris) eller krigsliknande händelser mot Iran som inte går helt enligt planerna. Jag kan förstås inte förutse alla händelser och det finns säkert svarta svanar där ut nånstans som bara väntar på att ploppa upp, men tills vidare alltså fortsatt sidledes de närmaste månaderna.

onsdag 10 oktober 2012

Läsvärd intervju med Gail Tverberg

Kanske inte så mycket nytt men Gail Tverberg är alltid läsvärd. Det handlar om:

•    Why natural gas is not the energy savior we were hoping for
•    Why renewable energy will not live up to the hype
•    Why we shouldn't write off nuclear energy
•    Why oil prices could fall in the future
•    Why our energy future looks fairly bleak
•    Why the government should be investing less in renewable energy
•    Why constant economic growth is not a realistic goal


Om vad höga bränslepriser leder till:

High priced fuel syndrome is primarily (but not entirely) a problem of fuel importers. It has symptoms such as the following:

•    Slow economic growth or contraction
•    People in discretionary industries laid off from work
•    High unemployment rates
•    Governments in increasingly poor financial situation
•    Declining home and property values
•    Rising food prices

måndag 17 september 2012

Oljepriset och BNP

Jag har tidigare visat bild på oljeprisets långsiktigt stigande trend på 20%. Senare har jag trott på ett oförändrat oljepris (52 veckors glidande medelvärde) under minst ett år (från maj 2012).



För att få ihop detta justerar jag ned den långsiktiga trenden till +18 % årligen. I bilden nedan kan man se att denna trend pågått under ca 13 år men att det finns plats för sidledes oljepris under relativt lång tid utan att den stigande trenden bryts.






Just idag är det en liten minikrasch som faktiskt kommer lite oväntat med tanke på nyligen tillkännagivna QE3. Men det är så den sk marknaden fungerar. Man ska alltid förvänta sig det oväntade. Kan tillägga att jag inte handlar olja, men jag ser oljepriset som en sammanfattande indikator på världsläget i skuggan av PeakOil.


Nåväl, vad betyder det då att oljepriset stiger med 18% per år? Man kan konstatera att 18 % vida överstiger den önskade "hälsosamma" ekonomiska tillväxten på runt 3 % per år. Dessa 3 % avser dock den reala tillväxten medan oljeprsiets 18 % avser nominell tillväxt. Om man för enkelhetens skull antar att prisinflationen är 3 % så blir oljeprisets reala tillväxt 18-3=15 % per år. Skillnaden mellan oljepristes reala tillväxt och den ekonomiska reala tillväxten blir 15-3=12%årligen.


Antag också att ett oljeimporterande land vid en viss tidpunkt har en oljenota på 3% av landets BNP. Vad blir resultatet?


År 0 kostar oljan alltså 3 % av landets oljenota som då kan ses som en skatt som betalas till de oljeexporterande länder varifrån landet importerar sin olja. För det land som exporterar denna olja blir förstås denna skatt en inkomst som hjälper till att betala landets kostnader. Det är en förflyttning av pengar från de som har råd att betala oljeskatten till oljeexportörerna.


Om man tittar på innebörden av de 12 procenten så innebär dom att oljeskatten fördubblas efter 6 år (nominella oljepriset fördubblas efter 4 år).


Om nu oljeskatten går från 3% av BNP till 6% av BNP så kommer förstås den ekonomiska tillväxten att upphöra efter 6 år enbart beroende på oljeprisets uppgång. Efter ytterligare 6 år blir den ekonomiska tillväxten -6% och ständigt ökande. Efter 18 år når den ekonomiska tillväxten - 12 % ÅRLIGEN!


Sverige upplevde en tvärnit för BNP under den sk finanskrisen för några år sen, men eftersom den blev oerhört kortvarig så blev konsekvenserna ganska begränsade. Frågan är hur en ihållande ekonomisk nedgång tas emot av samhället?


Sveriges nuvarande oljeskatt är 2-2,5 % av BNP, dvs ganska blygsam jämfört med många andra länder. Nu är dock inte oljeskatten den enda närvarande faktorn. Man bör komma ihåg att exporten står för runt hälften av Sveriges BNP. Om andra länder inte längre anser sig ha råd att köpa våra fina varor så kommer BNP att påverkas negativt. Det blir då andra länders stigande oljeskatt som påverkar oss via fallande exportinkomster.


Det är förstås inte självklart att oljepriset fortsätter sin stigande trend på +18% per år (nominellt). Och så har förstås dollarns utveckling sin betydelse. En stark krona (försvagad dollar) mildrar effekterna av fortsatt oljeprisuppång.


En fråga är dock hur känslig den genomsnittlige svensken är för stigande oljepris (bränslepris) jämfört med den genomsnittlige kinesen. Medelsvensson kör runt 1500 mil per år och torde vanligen känna sig beroende av att köra ungefär så långt.


Jämför då med en kines som nyligen fått råd att köpa bil. Denne kör kanske bara några få hundra mil per år och påverkas inte nämnvärt av ett fördubblat bränslepris. Detta talar för fortsatt stigande oljepris på några års sikt. Man bör komma ihåg att Kina tänker smart och långsiktigt. Man försöker efter bästa förmåga säkerställa framtida oljeimport vilket begränsar tillgänglig olja för andra oljeimportörer.


Svensken kommer att dra ner på annat om bränsleprisets skulle fördubblas till säg 30 kr/liter. Därmed kommer också BNP att påverkas negativt. Kanske skjuter man upp inköpet av ny bil eller väntar med att renovera köket eller börjar ta med matlåda till jobbet istället för det dagliga besöket på lunchrestaurangen. Allt för att man inte tycker sig kunna dra ner på bilåkandet oavsett bränslepris. Och allt detta innebär svårare situation för Volvo, IKEA och McDonalds....typ....


Ovanstående är förstås en grovt förenklad bild, men syftet är att försöka förklara ett par av de mekanismer som verkar i skuggan av PeakOil.


Det kan möjligen också vara så att vi i Sverige har en så god total samhällsekonomi att vi inte drabbas av de omedelbara ekonomiska svårigheter som andra länder är mitt uppe i (PIIGS-länderna m.fl). Men i så fall kommer vi (några få år senare) att drabbas av de GEOLOGISKA begränsningar som medför minskad oljeutvinning. Och med samma ekonomska resultat som ovan.


Vi i Sverige kanske har något längre tidsmarginal, men vi ska inte tro att vi klarar oss från de djupgående förändringar av allas vår livstil som PeakOil kommer att medföra.


Är du mentalt förberedd?

söndag 16 september 2012

Utrotningen av mänskligheten har startat

En rapport från Earth Orbital Outpost till Galactic Central Command återgiven av Ugo Bardi.


citat:


Assuming that things continue to move according to plans, planet Earth will soon be free of humans and of most large vertebrates



Ugo Bardi har också skrivit en mer "jordnära" text omfattande 20 miljarder år.








Läs och begrunda.

Det handlar om att ha lite helikopterperspektiv på tillvaron, dock inte samma sorts helikopter som Ben Bernanke kommer att använda (QE3) vilket för övrigt torde innebära stigande oljepriser framöver vilket i sin tur ökar pressen på PIIGS-ländenas ekonomi. Det medför fördjupad Eurokris vilket slår tillbaka på hela världsekonomin.

Nästa steg i händelsekedjan blir då Demand Destruction (för oljan) vilket kan skapa problem för Galactic Central Command som dock är medvetna om de svårigheter som kan uppstå:



Even though the Earth's climate tipping point is likely to have been reached, humans could still, theoretically, react with various countermeasures,


och

The Earth Orbital Outpost will keep the situation under strict and continuous monitoring. We do expect difficulties, in particular with our avatars.


onsdag 5 september 2012

Pippa on cold ice

Även om rubriken möjligen är (medvetet) vilseledande så är detta ett seriöst inlägg.

Se länk nedan:

http://cassandralegacy.blogspot.se/2012/09/pippa-says-it-all.html

Funderar på att ta med videon i mitt föredrag som ändå delvis behandlar ämnet, men i ett PeakOil-sammanhang.

Läs mer här:

http://earlywarn.blogspot.se/2012/09/collapse-in-minimum-arctic-sea-ice-area.html


tisdag 14 augusti 2012

Oljeprisets V-botten

På vårkanten fick vi bevittna en rejäl nedgång för råoljepriset, men 29 juni skrev jag

Resultatet på några veckors sikt torde bli en kraftig oljeprisuppgång.

Och det var precis det som hände. Oljan gjorde en V-botten och har under sommaren stigit lika snabbt som den föll i våras. Därmed är min tidigare prognos om stabilt oljepris fortfarande korrekt::

Nu kan förstås olika händelser få oljepriset att svänga rejät utanför den ramen (Eurokris, Iran etc) så därför säger jag att 52-veckors glidande medelvärde kommer att vara 110 dollar per fat +/- 5 dollar under minst ett år från nu.




För närvarande ligger medelvärdet vid 111 dollar per fat, dvs samma som vid årsskiftet och alldeles för högt för vissa mindre bemedlade länder (PIIGS) vilket förr eller senare kommer att sprida sig till fler länder.

Med andra ord: Fortsatt högt råoljepris (enligt min hypotes) kommer att smitta av sig även på Sveriges ekonomi även om vi har en låg oljenota räknat i andel av BNP. Det är exporten som är i riskzonen.

Det är förstås kul att under lång tid få rätt, men det finns inget egenvärde i detta. Däremot kan man luta sig emot den bakomliggande hypotesen så länge utvecklingen blir den förväntade. Det ger en viss trygghet, men ev kommande avvikelser måste förstås hanteras.

Om hypotesen ska gälla framöver så bör oljepriset vara relativt nära en lokal topp. "Förr i tiden", dvs för några år sen brukade oljepristoppar komma frampå¨höstkanten, men det har inte gällt de senaste åren. Tror dock att det kan bli så i år. Drivkraften för fallande oljepris bör i så fall vara ekonomisk nedgång och därmed miskad efterfrågan. Och vi har ju faktiskt ännu inte sett nån större reaktion på allmänt dålig stat från EU m.fl. länder. Kom dock ihåg att vi nu står inför årets sämsta börsperiod om man tittar på den historiska statistiken.

För övrigt tror jag inte Iran-frågan kommer att hetta till på allvar före valet i USA i höst. I så fall finns ingen större press uppåt på oljepriset på några veckors sikt. USA har nog sett till att Israel håller sig lugna ett tag till.

lördag 11 augusti 2012

Mat eller bränsle? - en bildbilaga

Är nu åter från en längre ledighet men eftersom fritidshjärnan fortfarande påverkar tillvaron så blir det ingen analys. Istället plockar jag upp en gammal oanvänd bild ur lådan som får bli en liten bilaga till Cornus inlägg Mat eller bränsle?



fredag 29 juni 2012

Oljepriset bottnar!

Brentoljan stiger rejält idag. Just nu upp närmare 7 %. Ser ut att bli en av de största plusveckorna de senaste 4 åren. Den omedelbara orsaken är förstås QEuro, dvs man trycker mer pengar i Europa (och kommer därmed att öka skulderna). Men finansmarknaderna är nöjda och betr oljan tror man förstås på ökad efterfrågan framöver vilket höjer oljepriset, åtminstone kortsiktigt.




Bilden visar Brent-oljan i weekly där jag lagt in 52 veckors glidande medelvärde vilket ansluter till mitt inlägg Peak Oil Price där jag uttryckte följande:

Nu kan förstås olika händelser få oljepriset att svänga rejät utanför den ramen (Eurokris, Iran etc) så därför säger jag att 52-veckors glidande medelvärde kommer att vara 110 dollar per fat +/- 5 dollar under minst ett år från nu.

Man kan notera att medelvärdet är sakta sjunkande men ligger fortfarande över "centralnivån" 110 dollar per fat.

Förutom QEuro och den just nu småputtrande Iran-frågan finns en annan faktor som sannolikt får oljepriset att stiga de närmaste veckorna/månaderna, nämligen Saudi-Arabiens behov av relativt högt oljepris för att klara sin budget. Man har å ena sidan kämpat rätt hårt för att öka produktionen i rädsla för att ett alltför högt oljepris ska sänka världsekonomin (och lyckats rätt bra). Den processen började i samband med Libyens produktionsbortfall förra året.

Å andra sidan, det är även svårt att plötsligt minska produktionen av rent planeringstekniska skäl (kontrakt med leverantörer, oljetankers etc), men jag tror att man planerat för just detta för att inte oljepriset ska falla alltför mycket. Nu kom QEuro lite opassande för Saudierna om man, som jag tror, redan beslutat att minska produktionen samtidigt som efterfrågan förväntas öka (verklig eller inbillad).

Resultatet på några veckors sikt torde bli en kraftig oljeprisuppgång. Helt oväntat har Saudiarabien och Europa hamnat i otakt, vilket tillsammans ger momentum uppåt för oljepriset. Om dessutom Iran-frågan skulle hetta till igen inom kort så ger det ytterligare skjuts uppåt. Sammantaget håller jag benhårt fast vid prognosen ovan, dvs ett i princip stillatående oljepris för 52-veckors glidande medelvärde.

Nu är det ledighet på g så det blir nog inte fler inlägg på några veckor, men man vet aldrig ;-)

Önskar alla läsare en Trevlig Sommar!

Tillägg: Saudiarabien anses vara världens enda "Swing-producer", dvs det enda land som i betydande omfattning kan påverka priset genom att "stänga och öppna sina oljekranar". Man kan förstås ganska lätt stänga kranar fortfarande, men det blir allt svårare att öppna dom (tar betydligt längre tid än förr).

Tillägg2 :  Gail Tverberg

onsdag 27 juni 2012

Det ekonomiska välståndets transportberoende

Två grundläggande förutsättningar för ekonomiskt välstånd är:

1 Ett väl fungerande elsystem
2 God tillgång till transporter

Bägge behoven måste också kunna tillgodoses mot rimlig kostnad, men i detta inlägg lämnar jag prisets inverkan åt sitt eget lilla öde. Jag anser också att elsystemet är allra viktigast, men nedan behandlar jag enbart transportsektorn.

Det här är också en fortsättning på inläggen Europas oljeförbrukning - en analys och Sveriges oljeberoende större än du tror! I det senare fick jag en kommentar som gick ut på att Sverige importerar betydligt mer råolja än vi använder. Detta eftersom Preem exporterar en massa oljeprodukter, dvs att BP:s data för Oil Consumption överskattar Sveriges oljeberoende. Jag kände till detta faktum, men visste inte att andelen var så stor. Efter att ha grävt lite på nätet, speciellt hos eurostat fick jag fatt på siffror för slutlig användning av petroleumprodukter uppdelat på sektorer, bla. transportsektorn. Det resulterade i nedanstående graf som är betydligt säkrare än motsvarande i förra inlägget.



Ovan är alla EU:s 27 länder men exkl Luxemburg (som alltid är ett specialfall). Dessutom finns Turkiet, Schweiz och Norge. Länderna är sorterade efter transportberoendet. Man ser att Sverige inte är en värsting i klassen, men ligger över EU27-snittet tillsammans med en massa andra jämförbara länder (betr ekonomiskt välstånd). Vi har alltså inte brutit nåt oljeberoende jämfört med övriga Europa när man tittar på transportsektorn. Vi är lika goda kålsupare som alla andra.

Nedanstående bild är också en vidareutveckling från senaste inlägget.


Bilden innehåller massor med informationer "en bild säger mer än tusen ord" så man bör studera den en stund. Det mest dramatiska i mitt tycke är den stenhårda korrelationen mellan ekonomiskt välstånd och transportsektorns oljeförbrukning. Trendlinjen har en korrelationskoefficient på 0,88 inkl Kina och USA, men exkl Norge och Cypern. (Betr Kina och USA är mina data ej helt säkra, men storleksordningarna är rätt.)

Korrelationen kan utryckas på följande sätt:

Om det ekonomiska välståndet ökar med 10 % så ökar transportbehovet med 7 %.

Här ska man dock komma ihåg att transportbehovet i absoluta tal ökar betydligt snabbare beroende på befolkningsökningen (eftersom bilden visar behovet per capita).

Norge är den enda oljeexportören av betydelse av dessa länder (Danmark får ursäkta) och är en outliner, men det må vara dom förlåtet. Vad Cypern sysslat med vet jag inte men jag vet att dom ansökt om nödlån....

I övrigt alltså en benhård korrelation. Nu är inte korrelation samma sak som kausalitet. Alltså, man kan förstås inte börja köra en massa skrot fram och tillbaka på vägarna och tro att det ska resultera i ekonomiskt välstånd. Däremot torde det omvända gälla, dvs att ökat ekonomiskt välstånd medför ökat transportbehov. Dessutom innebär minskat välstånd (recession) att transportbehovet minskar. Det är lätt att visa i en graf även om jag inte gör det här.

Den sista varianten är vad som händer om inte transportbehovet kan tillgodoses mot rimlig kostnad? En inte alltför vild gissning är att det ekonomiska välståndet då kommer att minska.

Och slutligen några ord om ekonomiskt välstånd. Vad är ekonomiskt välstånd egentligen? Är det att äga en nästan ny bil? I så fall är jag oerhört fattig ;-)

Men kanske handlar det om livskvalitet? I så fall borde dock den genomsnittlige amerikanen ha en livskvalité som är runt 8 gånger högre än den genomsnittlige Kinesen. Tillåt mig tvivla även om jag inte vet hur man mäter livskvalité.

Men kanske handlar det om lycka. Medelsvensson borde i så fall vara runt sex gånger så lycklig som den genomsnittlige Kinesen.

Själv har jag alltså minskat mitt bilåkande till grovt sett hälften jämfört med medelsvensson. Jag borde då ha ett betydligt sämre ekonomiskt välstånd och vara olycklig. Men det är jag inte. Tvärtom är jag lycklig de få mil jag kör med min 12 år gamla bil. Nästan som att vara barn igen och få köra radiobil på Gröna Lund. Det är sexigt.

Den dan folk på fikarasten skryter om hur lite man kört senaste månaden finns det hopp. Jämfört med att man nu skryter om den nya stora bilens låga bränsleförbrukning per mil.

Det måste bli sexigt att minska oljeberoendet i absoluta tal, inte bara per mil. Fram till dess gäller den stenhårda korrelationen. Det krävs ett globalt mentalt paradigmskifte för att få till en ändring. Alternativt att oljetillgången minskar rejält så det hela sker med hjälp av den tvingande verkligheten.

måndag 25 juni 2012

Sveriges oljeberoende större än du tror!

Sverige har runt 9,5 miljoner medborgare medan världen i höstas passerade 7 miljarder. Sverges andel av den globala befolkningen blir då 9,5/7000 = 0,136 %.

Enligt senaste statistiken från BP så förbrukade vi 305000 fat olja per dag under år 2011. Det är 0,35 % av totala världsförbrukningen som 2011 låg vid 88 milj fat per dag.

För att komma ner till ett fiktivt världsgenomsnitt borde vi dra ner oljeförbukningen till 0,00136 x 88 milj = 120000 fat per dag. Det skulle innebära en minskning med 60 % från dagsläget. Bilisten som kör 1500 mil per år skulle behöva dra ner bilåkandet till 600 mil per år. (Själv har jag gjort just detta.) Samt att alla andra transporter skulle behöva minska ännu mer (om man vill behålla den lilla del av oljeförbrukningen som går till annat än transporter).

Vi i Sverige har grovt sett halverat oljeförbrukningen sen toppen på 70-talet, men ovanstående lek med siffror tycker jag visar att vi i ett globalt perspektiv inte är så duktiga som vi kanske tror. Detta var information till alla "klimatsmarta" -  och jag hoppas nån kan rädda mig från detta vedervärdiga ord - kan man införa ett förbud vore jag tacksam.

Nåväl

I gårdagens inlägg Europas oljeförbrukning - en analys tittade jag lite på utvecklingen de senaste decennierna och identifierade två grupper av länder, dels de vars oljeförbrukning toppade i samband med 70-talets oljekriser och dels de med sentida topp. (Sverige hör förstås till den förstnämnda gruppen.) Jag visade också oljeförbrukningar per capita och där fanns Sverige med, men det framgick kanske inte så tydligt var vi befinner oss i jämförelse med andra Europeiska länder. Därav nedanstående bild.



Länderna är desamma 22 st som i förra inlägget. De är sorterade efter oljeförbrukning per capita för transporter. Man kan konstatera att Sverige är en värsting. Endast Benelux och Norge ligger högre. (Sorterat för total oljeförbrukning ligger vi på plats sju).

Man ser också att det är transportsektorn som står för den överlägset största delen av oljeförbrukningen och det gäller samtliga länder.

Men det kanske inte är så farligt? Kanske har vi råd att betala för oljan många år framöver trots Peak Oil?


Den gula pluppen i bilden ovan är Sverige och visar att vi förbrukar mer olja i transportsektorn per BNP-krona än de flesta andra länderna. Endast Benelux och Norge är sämre, men Norge har ju en del egen olja att ta av.

Bilden visar också att det finns ett samband mellan oljeförbrukning för transporter och BNP. Det är en god överensstämmelse mellan oljeförbrukning för transporter och BNP. Trendlinjen är en potensfunktion på formen y=ax^b som i princip börjar i origo, dvs har man ingen oljeförbrukning så är BNP=0. Eller tvärtom.

Men Sverige ska ju räddas av alternativa bränslen? Jodå, en mindre del av BNP kan nog behållas även utan oljetillgång, men det blir inte mycket. (Bild från energimyndigheten)


Det såg rätt bra ut i början. Trenden såg ut att vara exponentiellt växande, men den tendensen har försvunnit de senaste åren. År 2010 hade alternativa bränslena nått knappt 6 %. Om trenden fortsätter kanske det blir 12 % år 2020 och 18 % 2030 (av nuvarande oljeförbrukning). Men om man drar ut trenderna för Export Land Model så blir det nog mestadels häst & vagn inom 20 år vilket jag visade här .

Beträffande de alternativa bränslena är det värre än det ser ut ovan vilket följande bild visar (Energimyndigheten).


År 2010 användes 64 % av de alternativa bränlena för låginblandning i fossilbränslen. De 5% etanol som blandas in i de vanliga bensinen är nästan värdelös utan tillgång på olja. (Motsvarande för FAME). Man kan förstås använda etanolen till E85-bränsle istället (om man har fordon till det och om etanolen finns tillgänglig på världsmarknaden) men det motsvarar ändå bara ett par procent av dagens transporter.

Återstår eldrivna fordon (tåg, buss, moppe, cykel men knappast bil) men det får bli en annan gång.

Slutsatser:

1 När det gäller oljeberoende är Sverige en värsting i klassen.

2 Transportsektorn är en mardröm.

3 Det är klokt att göra som jag, dvs minska bilåkandet med 60 %. som ett gott första steg.